Final i Globen, Feber, schlagerdiva och baby-diva
Än en gång, jag vet melodifestivalen är ett ämne som diskuteras ett antal gånger för mycket. Men så är det väll varje år? Dessutom är det bara en vecka kvar nu och sen blir det lugnt... fram tills det är dags för ESC. Då får vi dras med det en gång till. Men nu är det så här att jag drabbats av melodifestivalfeber och måste få säga mitt. Planen är nu att jag under denna vecka ska publicera mina tankar på melodierna som kommer att tävla i Globen på lördag. För den snabbtänkte blir det alltså två bidrag per dag. Självklart tar jag dem enligt start ordningen.
Melodi nummer 1: Hero, Charlotte Perrelli
En mäktig start i svart vitt värdig en diva som fångar ens uppmärksamhet. Sången fattar man snabbt och hänger lätt med, precis vad som krävs i en melodifestival. Även om jag tröttnar lite i mitten fångas jag upp igen mot slutet. Det är ett starkt bidrag som jag tippar kommer att hamna högt i resultatet.
Melodi nummer 2: That is were I'll go, Sibel
Tog sig till final via Andra chansen. Personligen så har jag alltid haft svårt för att uppskatta Sibels sångröst och det är inget undantag den här gången. Det blir troligtvis den enda gången under kvällen jag faktiskt lämnar soffan. Lyssnade precis igenom hela bidraget och det var med stor självkontroll jag inte tryckte på stoppknappen. Det är en stark ballad, där Sibel kämpar för att göra sitt bästa men för mig är det inte tillräckligt. Även om låten egentligen är helt okej, så klarar jag inte av denna unga dam. Det är ett bidrag jag skulle placera långt ner i resultatet men mest troligt är att hon placerar sig i mitten. För det är just vad hennes bidrag är, medelmåttigt utan något som utmärker sig.
Dem två första bidragen kan man kort sammanfatta som en fullfjädrad schlagerdiva och en baby-diva i utveckling. Imorgon är det dags för tvillingarna Rongedals och fröken Bengtzings melodier att bli granskade av mig. I can't wait. Men så har jag ju även drabbats av febern...
Andra chansen; nu betyder namnen ingenting
Jag vet, melodifestivalen är uttjatad men kände att jag ändå var tvungen att skriva ett kort inlägg om gårdagens händelser. Måste först och främst berömda det svenska folket, för äntligen röstar vi inte på namnen längre. Menar då självklart Carola och Andreas. Båda två är stora namn inom melodifestivalen men jag tyckte själv att deras låt var en hemsk pina. Andreas är ju som alltid bra, men Carolas skrik i bakgrunden förstörde helt låten. Därför är jag väldigt glad att dem inte gick vidare, även om Nordman inte är melodifestival material så är dem bättre. För övrigt är jag just lite svag för nordman och tycker det är kul att dem kommer tillbaka lite mer nu.
Men det är en sak jag inte förstår, hur kunde Sibel hamna i finalen?! Blir inget annat än arg så fort jag ser henne på TV. Men nu ska jag inte gnälla, Nordman gick vidare och skenheliga fröken Carola åkte ut - och enligt henne själv verkar det som om det kan dröja länge innan hon hittar tillbaka till melodifestivalen, om hon ens gör det. Tack Sverige!
